Vad är en språkstörning?

Det talade språket är ett system av ord, ljud och grammatik som vi har utvecklat för att kunna kommunicera med andra människor. Det finns också andra typer av språk, t ex teckenspråk och skriftspråk. Talet är alltså ett sätt att uttrycka språk, genom att man formar ljud och ord med röst, tunga, läppar m m.

En normal språkutveckling börjar med icke-språklig kommunikation redan under spädbarnstiden. Då är blickar och rörelser viktiga. Barnet förstår så småningom allt mer av det talade språk hon eller han hör omkring sig, och visar det t ex genom att följa uppmaningar. Kommunikationen blir alltmer ljudlig, barnet jollrar och prövar därmed sin artikulation. I ettårsåldern brukar de första orden komma, något år senare sätts orden ihop till korta meningar. Språkförståelsen ligger hela tiden på en högre nivå än talproduktionen.

Om språkutvecklingen går långsammare än normalt talar man om en språkförsening. Om barnet inte heller följer det normala utvecklingsmönstret kan det handla om en allvarligare språkstörning. Exempel på svårigheter hos ett barn med språkstörning är:

  • Nedsatt språkförståelse
  • Nedsatt förmåga att sätta ihop ord till meningar
  • Avvikande språkljudsmönster
  • Avvikande kommunikationsförmåga

Har man ett barn med försenad tal- och språkutveckling bör man ta kontakt med en logoped, antingen genom att själv ringa till en logopedmottagning, eller be om en remiss på BVC. Logopeden kan hjälpa till med rådgivning, bedömning och, när det krävs, behandling. Om barnet har en kraftig språkstörning kan logopeden skicka en remiss till en språkförskola.

Mer information om språkstörning hos förskolebarn finns att läsa på Föräldraföreningen Talknuten eller under fliken länkar och litteratur.